Om oss

Biografi

På sommaren 2009 låg låtskrivande sångerskan Ida Gustafsson (Sverige/Polen) på sin soffa på Seved i Malmö och funderade över livets allvar. Då flyttade den glädjespridande violinisten Helga Asgeirsdottir (Island) in i Idas kollektiv och snart byttes allvaret ut mot lek. Ida kom på att det nu var dags att starta någon form av ”gladband” där hon tänkt att Helga skulle passa väl in. Ida drev vid det laget två olika musikgrupper som spelade någon sorts etno-pop-jazz-singersongwriter (Ida Lumbago) och akustisk folkpopmusik (Orkester Gul) vilket nu formades om till en enda stor grupp- och gavs namnet Apolonia, efter Idas polska mormor. Bandet bestod till en början av Andreas Baw trummor, Rasmus Nyström kontrabas, Johan Malmberg gitarr och banjo, Jannike Stenlund fiol, Helga Asgeirsdottir fiol, Johan Olsson Dragspel och Göran Abelli trombon.

 

Hur det kom sig att de blev världsmusik de valde att fördjupa sig i vet vi inte med säkerhet. Kanske för att Ida lätt smittas av stämningar, känslor, människor och olika kulturer och musiken hon skriver skapas efter vad som nyss har hänt? Eller för att det helt enkelt var en särskild utmaning i att skriva musik driven av glädje istället för som i hennes tidigare band av främst sorg? Eller kanske för att det ingen annanstans på musikkartan ryms så mycket vemod och galen glädje inom samma genre? Eller för att det helt enkelt är så att Idas polska gener på något sätt vill ta sig i musikaliskt uttryck? Hur som helst nu var det musik skriven av drivmedlet euofori och kärlek som gällde. Snart tillkom också saxofonisten/kompositören/arrangören Ola Paulsson till gruppen som drog ett stort lass till skapandet av gruppens arrangemang. Men främst skapades arrangemangen till Idas sånger med alla nio medlemmarna på plats i en 25 m2 stor replokal samtidigt. Maken till kreativ explosion gick inte att finna vid denna tid! Och det var väl ungefär vad som hände, Apolonias eklektiska musik av proggbalkan, ompa ompa, reggae, smäktande valser och latinorytmer bokstavligen sprängde sig ut genom replokalen och turnerade oavbrutet över Sverige under fyra år och hann släppa två skivor parallellt med detta.

Det var inte bara musiken som tog plats i Apolonia utan även de svenska texterna som ofta handlade om människors lika värde, eufori och kärlek. Därmed skapade bandet en ny genre som de kallar för balkanprogg.

 

Första plattan ”Lockar och skägg” släpptes 2011 vilket ledde till en stor turné på ca 150 gigs på bara tre år. Niomannabandet klämdes nätt och jämt in under basar och dragspel i den lilla minibussen på långa resor hela vägen upp till Norrland flertalet gånger. Det skrevs mycket om bandet i tidningar och Apolonia tog plats på flertalet mittuppslag. Radio bjöd in bandet på återkommande livespelningar i samband med turnéer och spelade live i nationell tv på bla Nyhetsmorgon tv4 och även Svt Barn mm.

 

Andra skivan Fria Fötter släpptes 2012 och genererade stora framgångar och kunde för första gången försörja större delen av bandet på sin musik då det producerades en cirkus och musikteaterföreställning ”Resan till Apolonien” till plattans musik.

 

2013 satte Apolonia en ny milstolpe i sin historia. Bandet började skapa scenkonstnärliga barnföreställningar. Det var nu som ett nytt samarbete uppstod med cirkusstjärnan Anneli De Wahl och bandet gick nu ner i antal medlemmar per turnerande produktion och fick nu återkommande veckolånga turnéer via länsmusiken över hela landet. Bandet Apolonia började nu kalla sig för ” musik och scenkonstkollektiv” och Anneli  De Wahl blev nu fast medlem i gruppen. Apolonias tredje CD i samlingen, en ljudbok släpptes ”Resan till Apolonien” med stöd från ett projekt via Musik i Syd och Kulturrådet där det handlade om att skapa ”högkvalitativa inspelningar för barn”. Nya medlemmar tillkom först till föreställningen ”Resan till Apolonien” Hugo Gerdmar dragspel (2013) och Niklas Larsson trummor (2014) som därefter blev nya medlemmar även i övriga bandet för vuxen publik. Eftersom arrangörer allt oftare tog tillfället i akt att boka både ”bandet för den vuxna publiken” som en program punkt och den extra barnprogrampunkten ”Resan till Apolonien” så blev det logistiskt lättare att också låta de nya medlemmarna av barnshowen fortsätta arbetet med den övriga musiken. Vid den tidpunkten var det framförallt barnshowen som var ”mest i ropet”. Det skrevs i tidningar på nästan varje ort som bandet spelade på, om denna succéartade musik och cirkusföreställning som handlade om det aktuella ämnet migration.

 

2015 fick Resan till Apolonien in en rejäl turné på omkring 100 spelningar bara under våren. Blekinge, Kalmar, Scenkonst Sörmland och Örebro länsmusik var de främsta uppdragsgivarna. När turnéerna gjorde uppehåll en månad från turnén under April månad skapade 3 musiker i gruppen en ny musikscenisk produktion utan cirkus ”Fria Fötter” som även den rullade ut ur stallet för vidare turnéer parallellt med Resan till Apolonien. I den spelade Niklas Larsson, Ida Gustafsson, Hugo Gerdmar och nya medlemmen på tuba/trombon Linus Eckerbom som även han blivit fast medlem i bandet sedan en tid. Vid den här tiden hade bandet även påbörjat ett samarbete med bokningsbolaget MTA men detta samarbete varade knappt ett år. Apolonias barnshower gjorde två veckors sommarturné med bägge sina föreställningar via Malmö sommarscen och Sommarlund.

 

Under hösten 2015 påbörjades ytterligare en tredje produktion ”Vilka Dom” som skulle spelas för unga vuxna och vuxna. I den ingick flera nya medlemmar: Anne Marte Eggen (Norge) bas och Per Nilsson el-gitarr. Parallellt med det skulle Resan till Apolonien hinna fullfölja höstens alla bokningar som nu hade trillat in med både skapande skola, workshops i cirkus och låtskapande och ytterligare turnéer både på hemmaplan men nu även i Kultur i Väst. Bakom alla dessa projekt stod en superstark kvinna i klass med Pippi Långstrump (som hon trodde själv) dvs Ida Gustafsson. Hon skrev manus och låtarna, skötte repplanering, schemaläggning, projektplanering, bokningar, kontakt med bokningsbolag samtidigt som hon var på ständiga turnéer etc. Hon gjorde långt ifrån alla gruppens sysslor men ändå på tok för många. Trots att Apolonia nu fått anslag från Kulturrådet i några år så hade ingen en tanke på att det borde tillsättas någon form av koordinator som kunde hålla ihop allt arbete under turnéperioderna. Ida älskade sitt jobb så mycket att hon höll på att drunkna i den så kallade ”honungsfällan”. Hon spelade föreställningar hela morgonen och kontoret som oftast på hotellrum eller i turnébuss pågick hela eftermiddagen och halva natten dag in och dag ut vecka efter vecka. Apolonias musik och scenkonst gjorde succé och hjulen snurrade allt fortare. Till sist tog allt stopp för denna musikälskande idéspruta. Ida fick en vikarie, Klara Sjölund, till kommande turnéer 2016-2017 då Fria Fötter turnerade under Musik i Syd och Kultur i Väst.

 

2018 Skrev Ida en betydligt softare föreställning för förskolan ”Janni Hittar hem” med nya medlemmar Emma Swensson oboe och Anne Marte Eggen bas.” Janni Hittar hem” som fick stöd av Malmö stad och turnerade i Musik i Syd med föreställning och skapande skolaprogram.

 

2018 Gör bandet "come back" och planeringen av en kommande sommarturné i samband med ett kommande skivsläpp och firandet av ett 10-årsjublieum är nu på G. Apolonia är nu framme vid release av sin fjärde platta där singeln "Vilka Dom?" släpps 24 oktober med musikvideo.

Gruppen har bytt medlemmar under årens lopp men den musikaliska magin kvarstår som alltid uppstår i mötet med Apolonias musik.

  

Sagt om Apolonia:

"Frontfigur är sångaren och textförfattaren Ida Gustafsson som har en fantastisk inlevelse i sången, och hennes både poetiska och ibland underfundiga texter är ett extra plus." (betyg 4/5 Jan Westerlund Västerbottens Kurir)

 

"Ida Gustafsson skriver storslagna, bildrika och romantiska texter som passar bra ihop med musikens traditioner ("han bjuder på kaffe, svart som hans blick, han bjuder på havsdränkta ängar där solen aldrig gick") (Sydsvenskan Alexander Angrell betyg; 3/5)

 

”Gustafsson sjunger eldigt och enkelt.. ( Patrik Lindgren GP)

 

”Det blåsarspetsade Malmöbandet är ett tätt och muskulöst kollektiv, ur vilket dragspelaren Johan Ohlsson (Östblocket) och särskilt Ida Gustafsson sticker upp. Hon sjunger med samma slags passion som de stora romsk-balkanska sångerskorna, låter ofta rösten brytas och glider hämningslöst upp och ned på tonerna. Gustafsson fortsätter att skriva låtar med bra melodikrokar.” (Sydsvenskan Alexander Agrell)